Idag fyller min yngsta 8 år. Var tar åren vägen? Det är inte så länge de är små, barnen. Känns som att det inte var så länge sen men jo, det var ju det.

Hämtade barnen vid Blanksjön där de varit på läger med scouterna. De hade haft jätteskoj och grillat, paddlat kanot och lekt med sina vänner.

Emil blev jätteglad för sina presenter. Egen tv på rummet, beyblade, knallpulverpistol, en massa lego och pengar.

Han var jättenöjd med kalaset. Roligt att alla kunde komma samtidigt.

Pustar ut efter ett lyckat kalas :)
Busungarna blir snart hämtade och sedan blir det vila och ta det lugnt ikväll.

Hittade en skjorta som kulan fick plats i. Bebis har sparkat under hela kalaset. Aj. Den börjar bli stark <3.

Går in i vecka 25 imorrn så det går ju framåt. 60% avklarat nu. Bara resten kvar.

Altanbygget går stadigt framåt. Igår höll de på o byga hela dagen. Kommer bli så härligt när den är färdig. Ligga o sola hela dagarna och grilla varje kväll :)

Gårdagens pajbakande. Har så mycket rabarber så vet inte vad vi ska göra av alla. Gjorde ett gäng pajer som "svärmor" (eller vad säger man när man inte är gifta?! sambos mamma bara kanske! :)) kunde sälja på loppisen idag.

Imorgon ska jag till barnmorskan igen och lämna nya prover.

Idag har jag varit hos barnmorskan igen.
Tack och lov så var allt inte så allvarligt som man först trott. Fortfarande ska jag ta det lugnt och så, men det är ingen förhöjd risk för blödningar i nuläget och jag får ta små långsamma promenader om/när jag känner att jag orkar. :)

Finns ju dem som blir inlagda på sjukhus och knappt får vara uppe och gå och de som inte får ha sex på flera månader. Så jag är så lättad att jag inte behöver ha det så.

Det handlade tydligen om några millimeter som moderkakan ligger fel och de ser goda chanser i att den flyttar sig.

Så jag känner en oerhörd lättnad. Jag kan glömma sängläge hela dagarna även om jag ska vila mycket. Järnvärdet var alldeles för lågt så nu blir det järntabletter varje dag. Inte konstigt att jag känt mig så trött de senaste veckorna.

Fick lyssna på bebisens hjärtljud idag, det låg på mellan 138 och 140. Mätte magen och den följde medelkurvan.

Har gått upp 7kg vilket också var normalt. En klädstorlek och två behåstorlekar större har jag råkat bli. Men nu vill jag bara att bebis växer :) Inget annat behöver växa mer!
Och jag vill inte samla på mig en massa vätska.

Men idag har jag nog varit lite för mycket igång för nu har jag ont av både foglossning och sammandragningar. Så resten av kvällen blir det soffläge :)

Ikväll åker barnen iväg för de ska på hajk med scouterna i helgen. Men på söndag kommer de tillbaka så vi kan fira Emil på sin födelsedag :)

Önskar er alla en riktigt fin pingsthelg <3.

Fick svar från försäkringskassan idag och ansökan om graviditetspenningen blev beviljad. Perioden mellan sjukskrivning och graviditetspenning så får jag ta semester. Så det innebär att jag inte kommer att jobba på väldigt länge nu.

Tänkte skriva lite om vad placenta previa innebär. Det finns tydligen fyra olika typer men jag vet ännu inte vilken typ jag har än.

Tillståndet innebär sängläge för nästan alla kvinnor då risken för stora blödningar är stor både under graviditet och förlossning. Känns väldigt oroande med tanke på att jag samtidigt går på blodförtunnande. Ska ta mig i ilfart till sjukhuset vid minsta tecken.

Det är bra att man har i tankarna att det kanske måste bli kejsarsnitt och då ofta tidigare än beräknad förlossning.

Känns svårt att ta till sig detta och samtidigt inte dö av oro. En hel månad tills jag vet om den flyttat sig eller inte. Hoppas barnmorskan kan ge mig lite mer information imorgon. Har inte fått några direkta förhållningsregler mer än att vila mycket och inta soffläge vid minsta smärta.
Som nu ikväll. Har tagit det lugnt men ändå denna smärta.

Nu vet jag i alla fall varför jag har haft så ont som jag har. Tydligen så ligger moderkakan alldeles för långt ner. Så nu blir det att gå på extra kontroller hos läkaren på mvc för att se om den flyttar upp sig. Annars finns det en risk att det blir planerat kejsarsnitt.

Hade dessutom ligimentsmärtor och de vanliga sammandragningarna. Är sjukskriven en månad nu, men troligtvis så får jag inte jobba mer alls under graviditeten enligt min läkare.

Ännu mer vila. Får tänka om helt. Får inte ens ta en promenad som det är nu. Vet inte hur jag ska fördriva tiden. Och framför allt så vet jag inte hur jag ska kunna låta bli att oroa mig.

Usch och fy vilka hemska mardrömmar jag haft de senaste nätterna. Känns så verkliga att man går runt med en dålig känsla flera timmar efter man vaknat. Det är tydligen vanligt med mardrömmar när man är gravid vilket jag inte kommer ihåg alls från mina tidigare graviditeter. Kan bara hoppas att det inte kommer vara så här varje natt nu.

Dagen har varit lugn som alla andra dagar numera. Finns tydligen inget annat sätt som fungerar. Bara vila bort smärtan när den kommer och acceptera läget.

Har fått avsmak på allt vad godis och chips heter. Aptiten på mat har också minskat betydligt. Däremot så är jag totalt tokig i frukt. Jordgubbar, meloner, kiwi, ananas, passionsfrukt och persikor. Och Loka i olika smaker. Och ibland gb:s glass magnum white strawberry. Har jag bara det så känna livet hanterbart :)

Tycker att jag inte har så mycket jobbiga humörsvängningar denna gång. Ända gången jag blir riktigt ledsen är typ när jordgubbarna är slut i affären. Och jag kan inte se något sorgligt på teve utan att bryta ihop en annars är det ganska lugnt.

Barnen är hemma igen och jag känner mig mer hel som människa. På söndag fyller Emil 8 år och jag kan knappt fatta vad fort tiden ändå går.

Veckan som kommer har jag inplanerade besök både hos läkaren och hos barnmorskan. Kommer förhoppningsvis att känna mig lite lugnare efter det.

Denna natt har jag knappt kunnat sova nånting. Stressad över allt som hänger i luften, återigen det där med att inte ha koll, att inte kunna planera, att bara vänta och se hur det blir. Deasutom har bebis sparkat o buffat så jag har fått springa på toa typ tio gånger.

Känns som att man blir bollad mellan olika läkare hela tiden. Mödravården hänvisar till vårdcentralen för att de har fler läkartider. Och vårdcentralen var tvungna att vänta tills jag varit hemma och varit sjukskriven en vecka innan de kunde göra någon vidare bedömning. Väl där så hänvisar de tillbaka till mvc:s läkare för att det är ju dem som har det yttersta ansvaret.

Jag tror jag blir galen. Dessutom så behöver man ju kunna meddela på jobbet om man ska vara sjukskriven eller jobba så att de kan planera.

Så efter att varit hos läkaren på vårdcentralen så är jag sjukskriven till onsdag när jag ska träffa mvc:s läkare och sen vet jag inte längre. Så jag blev inte så mycket klokare idag faktiskt.

Pratade med kollegorna idag och saknar jobbet en hel del. ? Vill bli bra igen så allt kan va som vanligt. Detta är inte roligt längre!

Besiktade Stefans bil idag o den fick godkänt? Känner mig van vid att köra växelbilar också nu så jag vet inte vad jag föredrar.

Igår påbörjades altanbygget här hemma. Ja, inte av mig då. Jag är bara åskådare ?
Och det är så frustrerande att bara titta på.

Tips på vad man kan göra för att få tiden att gå mottages gärna. Inget ansträngande och inget dyrt! Ingen som har ett gäng böcker att låna ut eller nåt?

Vila lite till, duscha o ut i solen lite så blir detta nog en riktigt bra dag! :) <3.

Det där med fullt ös och att dagarna rusar på i 190 har bytts ut mot en helt annan vardag. På något konstigt vis börjar jag vänja mig vid att ha ont och anpassa mig efter hur stark smärtan är från minut till minut.

I vanliga fall är jag en person som vill ha kontroll och nu har jag inte det längre. Det är kroppen och graden av smärta som styr varenda vaken minut.

Försöker hitta mig själv i en vardag där jag inte kan vara mig själv längre. Allt går i slow motion. Tycker inte om att varken kunna jobba eller göra någon nytta hemma. Jag bara är.

På fredag blir det i alla fall läkarbesök och förhoppningsvis blir jag lite klokare då.

Synen av små bebiskläder på tork får i alla fall mitt hjärta att slå ett extra slag och med ens så känns varenda minut av smärta hanterbar <3.

Detta kommer nog bli min längsta vecka någonsin. Har vilat och tagit det lugnt hela helgen. Det är bara måndag och jag börjar redan tröttna.

Saknar att kunna röra mig utan att få ont, saknar att kunna göra saker.

Sjukt uttråkad. Vad ska jag göra liksom? Stefan jobbar typ alla dagar. Barnen är inte här och kan hålla mig sällskap. Katten är visserligen närgången och kelsjuk men inte så underhållande.

Var tvungen att köra o handla lite småsaker, var borta kanske en kvart och genast var smärtan där och bara "tillbaka till soffan med dig" och jag bara deppar ihop.

Går in i vecka 23 idag. Veckorna segar sig fram. 125 dagar kvar. Känns som en evighet.

Hittade min gamla värmedyna. Kan hoppas att den kan hjälpa till att lindra värken lite :)

Ska inte gnälla mer idag. Det hade kunnat vara betydligt värre. Lider med alla dem som blir sjuka, handikappade och sängliggandes under lång tid. Det är enormt psykiskt påfrestande att vara fysiskt begränsad!